caisacaisa

Det här är ett kärleksbrev. Ett elektroniskt kärleksbrev, som alla får läsa, men det är riktat till min sambo.

Hur skriver jag utan att det blir tråkigt och klyschigt?

Jag är så glad att jag har dig, fast du är en sån jävla jobbig människa ibland. Fast ändå är du inte det, du är ju bara en konstnärssjäl, och du rår inte för att du är ständig tidsoptimist och att du ALLTID glömmer bort saker, eller att du inte riktigt kan uttrycka dig i tal och skrift på samma sätt som andra.

Det är rent löjligt hur fruktansvärt snäll och genomgod du är, och fan vad jag älskar och beundrar dig för det.
Jag beundrar dig också för att du är så jävla fantastisk, och jag önskar jag hade en liten bit av det i mig, jag också. Istället sitter jag brevid och ser på hur du gör, och hoppas på att jag lär mig något något på vägen.
Peter, min honung, du är en enastående person, trots att du är fullt mänsklig.

Jag bugar och bockar och tackar och älskar varje dag med dig mitt underbara yrskaft.. Trots att du så ofta ber om ursäkt för vilken dålig pojkvän du är.

(Men helt ärligt, hade du vart så usel hade jag aldrig skrivit det här inlägget..)

Förlååååt till er andra, men jag var tvungen, jag fick en enorm kärlekattack.