Reklam.
Imorgon ska jag till ett katthem och "provjobba", och jag håller allt jag kan för att det ska gå bra! (Hit ska jag.)
Katthem (föreningar som hjälper djur överhuvudtaget) är något som är riktigt bra och borde bli mer uppmärksammat, så kolla upp vad du kan göra för att hjälpa till.
I tatueringsvärlden finns det en tidning som jag tycker är riktigt bra, och håller betydligt högre kvalite än de flesta andra tatueringstidningar, mina damer och herrar, jag uppmanar er med intresse för detta att gå ut och köpa Bodyfication -INK & LIFESTYLE MAGAZINE. Deras hemsida går inte på något sätt att jämställa med pappersupplagan, så bäst är att gå och köpa sig ett stycke tidning.
Jag har 3 bloggar jag följer slaviskt av olika anledningar.
Vi kan börja med babiantuttar, jag älskar hur hon skriver, det är en fröjd för både ögon och hjärna att läsa hennes träffsäkra inlägg, och sen har vi ju namnet.. vem kan motstå att kolla babiantuttar?
Sen har fröken Stina fångat mitt intresse i sin blogg, på hennes blogg hittar man bland annat hennes helt överjävligt fint utförda tatueringar, roliga youtubeklipp och diverse kukfällor (kom på att Stina har två bloggar, varav en på inkzine, ett intressant e-magazin).
Därefter har vi Mr. Bokkei som är en hon.. Och denna blogg innehåller intressanta speedpaintingvideos och annat konstnärligt krimskrams, och små fyndigheter här och där.
Kolla in och se om ni fastnar för någon av dem!
Jag kan även passa då att tipsa om en gryyymt bra och trevlig studio i Stockholmområdet (kungsholmen), Art by Fafnir -Electric tattooing, som dessutom söker nya lokaler på söder, om någon skulle en ligga och skräpa ^^. Jaaa.. det är sambons, men det är sant, dom är superduktiga tatuerare i studion OCH dom är trevliga.
Möög.
Förlåt.
Biggest loser.
Jag har inga kilon i övervikt (såvida jag inte har omvänd anorexia) och ändå orkar jag inte träna, för jag tycker det är jobbigt och besvärligt. Jag är lat. Jag är fruktansvärt lat och det är min stora skräck att jag ska börja gå upp i vikt okontrollerat, och för varje dag som går blir jag mer och mer rädd.
Jag skiter egentligen i vikten, så länge jag inte är överviktig i mina ögon, men jag vill se bra ut.
Nu har jag ju skaffat köpetuttar, så nu är det väl dags att försöka få bort lilla sambomagen, som inte innehåller någon bebis, jag lovar.
Jag vill se bra ut i mina ögon, för de normer som gäller för mig. Jag dömer inte andra utefter hur jag vill att min egen kropp ska se ut.
Jag önskar att jag var lite mer som deltagarna i "biggest loser", dom är helt otroliga! Go you guys!!
Underbara.
Det här är ett kärleksbrev. Ett elektroniskt kärleksbrev, som alla får läsa, men det är riktat till min sambo.
Hur skriver jag utan att det blir tråkigt och klyschigt?
Jag är så glad att jag har dig, fast du är en sån jävla jobbig människa ibland. Fast ändå är du inte det, du är ju bara en konstnärssjäl, och du rår inte för att du är ständig tidsoptimist och att du ALLTID glömmer bort saker, eller att du inte riktigt kan uttrycka dig i tal och skrift på samma sätt som andra.
Det är rent löjligt hur fruktansvärt snäll och genomgod du är, och fan vad jag älskar och beundrar dig för det.
Jag beundrar dig också för att du är så jävla fantastisk, och jag önskar jag hade en liten bit av det i mig, jag också. Istället sitter jag brevid och ser på hur du gör, och hoppas på att jag lär mig något något på vägen.
Peter, min honung, du är en enastående person, trots att du är fullt mänsklig.
Jag bugar och bockar och tackar och älskar varje dag med dig mitt underbara yrskaft.. Trots att du så ofta ber om ursäkt för vilken dålig pojkvän du är.
(Men helt ärligt, hade du vart så usel hade jag aldrig skrivit det här inlägget..)
Förlååååt till er andra, men jag var tvungen, jag fick en enorm kärlekattack.
ZZzzzzz...
Försök slå det här, igår var jag vaken i hela 13 timmar och ändå fick jag inte sova en hel natt.
Det är sjyykt frustrerande, jag har aldrig problem med att sova, och om jag har det så är det för att jag sover för mycket. Jag älskar att sova, det är skitkul.
Men nu.. Nope, nä inge sömn här inte. Somnade vid 23 igår kväll och vaknade strax före 02 sedan valde jag tydligen att inte kunna somna om, men tro mig, jag försökte.
Jag somnade om strax efter 06 och vaknade kvart över åtta.. MÖÖÖÖG, det är allt jag säger.
Men jag har en liten teori, det kan vara så att jag är en riktig prinsessa, och den kan ligga en liten ärta någonstans under mig när jag intar sovläge.
Jag väljer att tro på det, det känns trevligast så, och faktiskt, rent av okej.
Att bo utan sambo.
En bild säger mer än tusen ord..
Detta hade jag velat bli väckt till den senaste veckan. Lägg märke till att han även hade fixat ett kinderägg..
Minnen.
Jag kommer ihåg när jag var liten, kanske 8-9 år, och alldeles nyklippt och jag var så otroligt stolt över min nya frisyr.
Det var väldigt kort bak i nacken och så hade jag två långa "tesar" hängandes fram vid ansiktet, lite inspirerat av Robyn (Do you really want me? Am I really specail-Robyn) tror jag. Och som sagt.. Jag var så stolt så stolt, och första skoldagen i min nya frisyr kommer det fram en äldre tjej och säger "Jag tänkte också klippa mig så där" och jag blir så klart överlycklig över att MIN frisyr är the shit, men sedan fortsätter hon "men nu vet jag att jag inte ska det".
Jag kommer fortfarande ihåg hennes fula jävla ansikte, mimiken, precis hur hon såg ut när hon sa det.. Jag kommer fortfarande ihåg hennes äckliga namn och jag kommer fortfarande ihåg hur fruktansvärt ledsen jag blev.
Men jag är äldre nu. Hon är fortfarande lika ful. Säkert lika elak också..
Guuuuud så skönt det där var. Dagens uppgörelse med det förflutna.
Murphy, vi möts igen..
Inför operationen fick jag halsont, jättemycket, men med hjälp från flera andra starka individer lyckades vi besegra Murphy denna gång (eller så hade jag bara en vettig kirurg som inte oroar sig i onödan). Och jag måste påstå att det fungerat sådär efter operationen.. Jag har satt allt i halsen, och börjat hosta (och tro mig, det är inte att föredra att hosta när man har stygn på bröstkorgen). Till och med yoghurt, och hur ofta sätter man det i fel hals?
Och igår.. Ja då fick jag stora feta nys- och snorsjukan. Tack för den Murphy, när man tror man har dig under kontroll så kommer du tillbaka och kastar "om något kan gå fel, så går det fel" rakt i ansiktet på en..
Så idag ska jag knarka pepparmynta thé och gosa med kissekatterna, och hoppas på att han den där Murphy är kattallergiker.
Hur tänkte jag nu?
Ibland när jag tänker.. så blir jag rädd.
Jag var ute och gick idag och så hoppade det en liten koltrast(?) framför mig och precis innan den skulle flyga iväg så bajsade den, och mina tankegångar kring detta.. "Gud vad snabbt o lätt en fågel bajsar"
Jag vet inte ens varför jag publicerar detta.. Jag skäms nog inför mig själv och kan inte hålla detta inom mig.
Frågan är, hur tänkte jag nu, egentligen? Och, Varför?
Efterdyningar.
Allt är obekvämt, jag kan inte sova, sitta, ligga ner, gå, hosta, äta och duscha.
Gud så jobbigt det är! Jag har ju en massa extra vikt på min bröstkorg, öppna sår inuti mig och stygn som gör nå djävulskt ont emellanåt om jag rör mig "fel". Dessutom så blev jag illamående av mina morfintabletter, så tack o hej till dom, men smärtan är inte såå farlig, däremot blir man otroligt känslig av alla de andra tabletterna.
Men allt är inte dåligt, jag har fått så otroligt mycket stöd från mina nära och kära, mamma och pappa har vart helt otroliga, vilket jag inte alls väntat mig, men massa stöd och pepp därifrån. Min sambo har vart en ängel, men nu är jag ensamstående kattvakt, men jag löser det också.. Och så har jag ju såklart mina tuttkompisar som vet vad jag går igenom, TUSEN TACK, utan er hade jag verkligen gått under. Att ni har stått ut med mina tusen frågor är ju ett mirakel, men nångång i framtiden kanske jag får vara tutt-mentor.
Däremot riktar jag ris till de som tror att det är "piece of cake" och de som tycker jag ska skylla mig själv när jag gnäller. Det spelar ingen roll, hur det än är så har jag genomgått en operation, självvalt eller inte. Och det tar tid för kroppen att läka, och det ÄR jobbigt undertiden..
Sambocitat #2
"-Få se på dina ögon, Aa, pupillerna är fortfarande små.. men fina!"
Jag blir väldigt ljud och ljuskänslig av smärtstillande, och mina pupiller är minimaliska och ingen kan säga det på ett finare sätt än mitt Hjärta.
Its a funny thing.
Jag har för första gången i mitt liv blivit sövd, och jag har fått npgra stygn för andra gången i mitt liv.
Och herrejävlar vad spännande det var med narkosen, jag fick andas lite i en mask, sen talade dom om att "Nu ger jag dig lite sömnmedel" och jag tänkte visst, gör det du.. Det gjorde han, sen sa han åt mig att sova gott, och jag svarade godnatt, lite lagomt kaxigt sådär.
Sen kommer jag inte ihåg någonting förens jag låg på uppvaket och svamlade om att det var så ljust och försökte lägga mig på sidan.
Dessutom har jag testat stesolid, och det var parrrty! Stackars mamma, jag ringde henne för jag trodde jag hade glömt det och när hon ringde upp så hann jag fundera på varför hon ringde, innan jag kom på att jag tjuvringt henne alldeles innan. Och.. jag blev fnissig som få. Helt hysteriskt.
Well well, det är allt jag orkar skriva nu, jag är fortfarande helt groggy, och är extremt ljud och ljuskänslig, underbart med värktabletter!
Avslutningsvis vill jag bara gratulera mig själv till ett par riktiga kahoonkas!
Mitt hjärta blöder.
När jag var 15 år var jag bombsäker på min framtid, jag skulle gå naturbruksgymnasium i Rättvik och jobba med djur.
Istället blev det medieprogrammet i Borlänge och jag jobbar med matrester och snusprillor.
Men det går inte en dag (jag lovar, det är ingen överdrift) utan att jag tänker på hur jag ska göra för att få jobba med djur, och idag har jag sökt som volontär på flera katthem runt om i Stockholm. Även om det inte är ett avlönat jobb för mig så är det en insats för djuren.
Och mitt hjärta blöder verkligen, det finns så otroligt många djur som far illa, och största anledningen är människans okunskap och egoism. Mitt hjärta slår för djuren, jag älskar djur, och en vacker dag kommer jag utveckla superhjältekrafter och straffa alla som beter sig illa mot de nästintill rättslösa djuren.
Okej, kanske inte.. Men det var en fin tanke. Men någon dag framöver i mitt liv är jag säker på att jag kommer jobba med djur, det måste jag. Jag måste det för att jag vill det och för att jag älskar dom.
Och som slutord vill jag tala om hur mycket jag föraktar de människor som utger sig för att vara djurvänner men bara har djuren för att det ska se bra ut men skiter i deras välfärd, vidriga jävla människor..
(Dessutom är dess människor extremt duktiga på att lura folk, so pretty pretty please.. öppna ögonen och sluta var så godtrogna, om det verkar suspekt så är det antagligen för att det är så)
PMS på östersjön.
Håhåjaja.. Ja, jag har pms, men det ändrar inte på det faktum att folk ÄR skitjobbiga. Det tycker jag även när jag inte pms:ar.
I alla fall, jag har gråtit, vart förbannad och fått panikattacker om vartannat, det är underbart att vara tjej!
Dessutom har jag brutal hemlängtan. Eller sambolängtan? Jag vet inte, "hem" längtar jag ju inte riktigt till. Jag tycker inte ens om staden jag bor i eller att bo i lägenhet.
Och, angående tävlingsvinnaren, ditt inlägg kommer. Men inte förens jag är på fastlandet igen..
Tills vi ses igen (troligtsvis på onsdag alt. torsdag) bjuder jag på bilder föreställande min pojkvän som sig själv, och jag utklädd till min pojkvän och hoppas på att min pms drar sig tillbaka snarast möjligt.
(Jag blir galen på att texten följer med centreringen av bilder)
Sambocitat.
Min kära mamma kan låta bli att läsa det här, likaså alla känsliga, och de som tror att min sambo är helylle.
Han har fått en liten torrfläck på handen, men han funderade på om det inte vore bättre att flytta den..
"vore det inte bättre att ha den på kuken istället, tänk vad fint det skulle riva i gommen"
Jo, hjärtat.. tack för den omtanken.
Självinsikt är nyckelordet.
Jag vill ta tag i människor, skaka om dom och myndigt säga "Gör om, gör rätt".
Jag älskar folk som har förmågan att skriva ut sin ilska, att genom text kunna uttrycka sitt förakt och fortfarande bli tagen på allvar. Det är en fröjd för min hjärna att läsa sådant.
Jag berundrar dessa männsikor, så länge de behåller sin självinsikt, när de förlorar den så är det som dom skriver ungefär lika mycket värt som det katten skiter ut.
Mat med både + och -
Jag gjorde broccoligratäng förra veckan, och DEN var god.
Den här var smaklös, broccolin var vattnig och väldigt svårlagad. Således kan jag tala om för er att om ni ska göra broccoligratäng och använder frysta råvaror.. Ta inte det billgaste jävla skit som finns, plånboken kanske blir glad, men dina smaklökar gråter. Även ögat.. Broccoligratängen blev skitful, jag får väl hoppas att den var någorlunda nyttig i alla fall.
Jag försöker få i mig så mycket järn och nyttiga fetter som möjligt, och dessutom så undviker jag vitlök, någon som har några tips på smarrig mat som tillfredsställer mina önskemål?
Och så vill jag tillägga..
Jag bjuder på bilderna, jag ser ut som ett litet mumintroll, som en kakadua, och jag ser inte riktigt frisk ut. Men det är okej.. för det var roligt. Lägg märke till hur kul lilla frisören verkar ha.. (Bilderna är klickbara).
Kan även berätta att hela salongen var engagerad i min nya hårfärg.
Jag hade kunnat skriva allt i ett och samma inlägg, men då hade det inte blivit två uppdateringar idag.
Tävlingen är avslutad!
Jag hade inte försvunnit eller gått i ide. Jag har bara haft saker att göra de senaste dagarna, men jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen.
Det har varit svårt att utse en vinnare, men jag tror Emma var närmast resultatet. Fast någon laxrosa ton vet jag inte om jag hittar. Kan dessutom tillägga att lilla mamma fuskade, för hon hade redan sett bild på spektaklet..
Här har ni resultatet!
Visst är det.. hysteriskt? Jag vet inte om jag ska älska det eller hata det, jag har skitsvårt att bestämma mig. Det är ju inte alls vad jag hade väntat mig, i och för sig hade jag inga förväntningar utan var mest beredd på det värsta, tex att håret skulle brinna av, meeen jag klarade mig, om än med en lustig färg, men det är övergående.
Och så till Emma, vem är du? Kan vara bra att veta något mer än bara ditt namn om jag ska skriva om dig, din fantastiska lilla varelse.. ^^
