caisacaisa

Jag försökte ta lite bilder sist jag var på katthemmet. Och jag lyckades.. sådär.

Vissa av dom är lite blyga, vissa är väldigt misstänksamma och vissa.. ja dom vill helt enkelt inte.
Men några bilder blev det.

 

Detta är Niklas, en supercharmig men lite blyg kattkille, han är snäll men tycker att vi människor är läskiga. Om vi nu inte har ost eller något annat gott att bjuda på.. Då kommer han fram och snor åt sig maten, och har man tur så hinner man klappa honom. Han har hittat en särskild plats i mitt hjärta sen han snodde åt sig en jättestor ostbit och slukade på två sekunder för att ingen annan katt skulle äta upp den för honom.

Denna lilla dam heter Prinsessan. En prinsessa med taskig uppväxt.. Hon är himla söt med sitta jättelilla ansikte och enormt fluffiga kropp. Jag har inte riktigt kommit henne nära, men det är för att hon är rädd för mig. Och väldigt många andra. Men enligt ryktet så är hon klappbar och tycker riktigt mycket om det när hon väl vågar låta någon klappa henne.



This is Dennis. Han är något i särklass.. Han har inga höga tankar om oss tvåbenta. Han ser supercool ut, och beter sig ganska coolt, tills du kommer för nära, då blir han lite upprörd och spinger iväg, i ljusets hastighet.

 

Gillar du hankatter? Lugna, snälla, mysiga och keliga? Och röda? Då kommer du äääälska Morris. Så grymt snäll och fin! Här har du en vän för livet om du bara behandlar honom väl. Han tycker dock att småkottarna som röjer runt kan vara lite jobbiga så han fräser åt ibland, men gör sällan något mer än så. En riktig klippa!

Jo, det finns fler katter. Men det här är dom som får vara i rampljuset idag. Om du funderar på att skaffa en katt, varför inte åka och kolla på ditt lokala katthem? Det finns alltid katter som behöver någon som kan älska dom och behandla dom som kungar resten av livet.. Och har du redan katt så vill jag uppmana dig till att ta fullt ansvar för den. Kastrera, vaccinera och se till att den får allt den behöver.

Och herr Båtsman har redan blivit publicerad i min blogg tidigare men han är min lilla darling nu så han får vara med igen. Se och älska honom!

Nej.. det är inte meningen att allt ska vara centrerat, men jag orkar inte bråka med bajsblogg.se.
(De små bilderna ska vara klickbara!)

Det är knappast så att jag är ensam om det här, jag har telefonskräck. Väldigt mycket, och jag tycker det är extremt generande att prata i telefonen.

Hittills idag har jag ringt på x-antal annaonser på blocket, och jag blir lika lättad varje gång ingen svarar. För varje gång dom svarar låter jag som en femåring som sitter hemma och busringer när föräldrarna inte märker. Så jävla pinsamt.
Jag blir knallröd i ansiktet och stakar fram orden. Och när jag får någon motfråga så svarar hag "ehm.. eeeh.. ja.. öööhh.. jo precis.. hehe... öhm.." ungefär.

Kiss, bajs, prutt och allt det där.. Det här är ju inte praktiskt alls. Speciellt inte nu när jag arbetstagen i sambons studio och mitt "jobb" att sitta och ringa på annonser.

Mööööööööög!!

Jo, det är ganska enkelt att vara sprudlande glad när allting går åt rätt håll.

Jag har hittat en utbildning jag SKA in på, det är dags nu, det är utbildningen för mig.
Jag har fått tag på en egen lägenhet. Ja, jag och Peter ska bli särbos, men vi är fortfarande tillsammans och känsloläget har inte förändrats.
Jag mår bättre, rent allmänt.
Jag söker jobb i land, mest för att jag inte tycker om att försvnna bort från mitt eget liv och resten av världen varannan vecka, men jag äääälskar mina arbetskamrater, vissa i alla fall.

Sen så ska jag faktiskt och jobba ikväll, i land. I Stockholm.

Sist men inte minst har vi katthemmet.. Jag var där igår, och ska dit på tisdag igen. Det är så himla mysigt och härligt att vara där, speciellt när katterna kommer och tvångsgosar med en. Mitt hjärta smälter och jag vill ta hem dom alla!
Igår träffade jag Båtsman för första gången, han ser ut som en rysk brotare fast i kattform. Han ser alltså väldigt läskig ut, stor och väldigt ärrad, men ack så mjuk han är i sitt sätt. Till och med när han blir arg och säger ifrån är han mjuk, han tyckte inte riktigt jag klappade honom på rätt sätt så han "bet" mig i handen. Och det kändes ungefär lika mycket som när en fluga sätter sig på handen.. Jag kan inte förstå hur han kan vara så mjuk och fin när människan sett till att hans liv varit så grymt mot honom. Han förtjänar verkligen ett hem där han blir älskad och får leva som en kung resten av sitt liv.

Hans öron syns inte riktigt på bilden, men de är riktigt illa tilltygade.

Jag är så otroligt jävla glad, och jag planerar att illustrera det med en bild. Men det blir senare..

AAAAAAaaaaallt är bra idag.