Efterdyningar.

Åh, HÅHÅÅÅ, vad jobbigt detta är.

Allt är obekvämt, jag kan inte sova, sitta, ligga ner, gå, hosta, äta och duscha.
Gud så jobbigt det är! Jag har ju en massa extra vikt på min bröstkorg, öppna sår inuti mig och stygn som gör nå djävulskt ont emellanåt om jag rör mig "fel". Dessutom så blev jag illamående av mina morfintabletter, så tack o hej till dom, men smärtan är inte såå farlig, däremot blir man otroligt känslig av alla de andra tabletterna.

Men allt är inte dåligt, jag har fått så otroligt mycket stöd från mina nära och kära, mamma och pappa har vart helt otroliga, vilket jag inte alls väntat mig, men massa stöd och pepp därifrån. Min sambo har vart en ängel, men nu är jag ensamstående kattvakt, men jag löser det också.. Och så har jag ju såklart mina tuttkompisar som vet vad jag går igenom, TUSEN TACK, utan er hade jag verkligen gått under. Att ni har stått ut med mina tusen frågor är ju ett mirakel, men nångång i framtiden kanske jag får vara tutt-mentor.

Däremot riktar jag ris till de som tror att det är "piece of cake" och de som tycker jag ska skylla mig själv när jag gnäller. Det spelar ingen roll, hur det än är så har jag genomgått en operation, självvalt eller inte. Och det tar tid för kroppen att läka, och det ÄR jobbigt undertiden..

Kommentarer
Postat av: Sara

att du skrev det där till mig gör mig så jävla irriterad, bara så du vet.

2010-05-29 @ 16:29:15
URL: http://frankenstina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0