caisacaisa

Jag har mottagit goda nyheter = glad räka!

Pratade med en kompis som var allmänt arg på Svenska folket och dess snobbighet. Och vi är nog ganska snobbiga och insöade, ni vet, Jantelagen? Tro inte att du är något, och framförallt, låt ingen annan tro att den är något.

Jag är något, jag är helt jävla unik. Jag är Caisa, en tjej på 22 år som ursprungligen kommer från Dalarna men som flyttat fram och tillbaka mellan Gbg och Dalarna ett par gånger för att sedan hamna i Stockholm.
Där bor jag med min pojkvän, som jobbar som tatuerare.
Jag har ett par intressen som jag faktiskt utövar, och många jag inte utövar, jag är en djurmänniska och jag har framförallt fastnat för hästar, hundar och katter, men jag älskar även tatueringar och därför håller jag på att få min kropp utsmyckad med denna intressanta konstform. Och så älskar jag att skriva, det är så fruktansvärt befriande och det funkar oavsett vilket humör jag än är på.

Vad jag vill jobba med på heltid har jag inte listat ut än men tills jag hittar något jag fastnar för så jobbar jag på Östersjöns vilda vågor. Jag har provat på en ganska blandad kompott av yrken bla kassörska, betongarbetare, Mcd-arbetare, hotellstäderska och sån där fotonisse, framkallat kort och krängt kameror ni vet.. Men jag har även jobbat helt frivilligt och oavlönad på en ridskola i ett par år.

Min personlighet.. Ja, jag är ganska bitsk, något spydig, lite osäker.. Jag älskar att skratta och att flamsa mig med någon som har samma sorts humor som jag. Jag är väldigt mån och omhändertagande av folk i min närhet, jag tycker om att ställa upp för folk. Jag älskar trevliga människor som är trevliga helt i onödan så därför försöker jag vara det också. Mitt språkbruk är inte alltid det bästa, men å andra sidan hänger det ihop med min barnsliga personlighet och jag vill inte göra mig av med den. Vissa skulle nog nämna mitt humör också, jag har humör som räcker till 5 personer men det visar sig ganska sällan. Tror jag.
Jag skulle nog beskriva mig som en tjej som har båda fötterna på jorden, lagomt med skinn på näsan och som är väldigt trevlig.

Och som jag sa, min sambo jobbar som tatuerare, vilket leder till att jag brukar åka med han lite här och var i Sverige på mässor, som förövrigt är en väldigt trevlig umgängesform.

Ibland har jag ordförråd som en 5åring, ibland en 14åring och ibland som en 60åring.

Hittar du någon annan som stämmer EXAKT in på denna beskrivning så får du påstå att jag inte är något, att jag bara är en i mängden, ingen som är värd att nämnas med tills dess.. Tänker jag njuta av att vara en fri, unik och egentänkade människa som är jävligt speciell.