caisacaisa

Det här inlägget är bara för att skriva av mig, orkar du inte läsa om mitt livs gråzon så hoppa över att läsa..


Jag är en jävligt blödig jävel, jag gråter lätt och jag gråter mycket. De få vänner jag har hoppas jag att jag får ha kvar livet ut. Dom är dom bästa. Och jag älskar dom. När något dåligt händer mina vänner blir jag helt knäckt..
Idag stod jag i duschen i över en timme och brottades med hela mitt känsloregister. Jag vill att mina vänner ska ha ett rosa liv och leva lyckliga, men tyvärr är det ju som dom säger, dåliga saker händer bra människor.
Jag blir så frustrerad när livets orättvisor drabbar någon jag bryr mig om..


Och sånt här sätter alltid igång mer hos mig. Jag tänker, vänder, vrider och ältar allt som jag lyckas tränga undan när det är bra. När jag gör det så är jag verkligen glad att ingen ser mig, jag skulle med största säkerhet få en direktbiljett till psykakuten. Min stackars sambo får stå ut med mina ilskeutbrott under tiden. Ibland har jag svårt att prata, det är inte ofta men när det händer så blir jag så fruktansvärt arg och frustrerad.
Jag antar att allting måste få spelas ut, förr eller senare.. Jag håller på och spelar nu, och det är jobbigt, men det går över.


Så, nu känns det lite lättare i tio minuter tills nästa utbrott kommer. Men det tar jag då...

Jag får inte fart på mitt liv, det blir som aldrig särskilt roligt..
Jag vill ha kul, jag vill att det ska hända saker och jag vill ha mer energi. Och jag tror jag får mer energi av att ha roligt. Så nog kan jag kalla mig lite missnöjd, men jag vill poängtera att det inte är helt åt helvete.

Jag har vänner, men dom är en bit bort, Jag har kvar mitt hästintresse och jag blir lika glad varje gång jag har vart i stallet, men det är långt till stallet också. Till "mitt" stall i alla fall. Jag har min Peter, men just nu är han sjuk och ynklig.. Stackars puuute! Men jag vill ha liiiite till, jag vill samla allt på ett ställe och leva i harmoni med mig själv och alla mina glädjeämnen.
 
Idag har jag vart ute och gått, helt spontant och JÄVLAR vad skönt det var.. Och så blir det fortsättning på dom där evighetsmånga frågorna..

1. Favoritlåtar just nu:

Oh.. Jag tror det får bli denna http://www.youtube.com/watch?v=vkjBElvF59M

2. Roligaste/tråkigaste ämne i skolan:

Jag älskar språk, även om det kanske inte alltid märks, Svenska och engelska var några av de få lektioner jag gick på. Tråkigaste var nog allt annat..

3. Stjärntecken:

Kräfta

4. En bok jag älskar:

Jag läser så lite böcker, men jag läste en bok som jag faktiskt satt o grät till när jag gick i mellan/högstadiet, En vän i nöden heter den. Handlar om andra världskriget, eller var det första? Något krig i alla fall..

5. En film jag älskar:

Nacho Libre!!!!

6. Tv-program jag gillar:

Hugha.. Jag älskar VÄNNER, NCIS och sen så kollar jag inte så mycket på tv faktiskt.

7. Favoritdoft:

Jag älskar herrparfymer, det är en stor last jag har..

8. Detta äter jag gärna:

Jag ska försöka bli sund så jag svarar att jag gärna äter fruk. I stora lass.

9. Dricker helst:

Rosa drinkar är en hemlig kärlek.

10. Favoritgodis:

Snopp.

Pjuuh.. bara typ.. 7 omgångar kvar nu.. weeei!

Vem är du? vem är jag?

Idag skulle jag skriva en beskrivning av mig själv och Peters studio. Fine, studio delen var inga större problem.. Det gick hyfsat smärtfritt.  Men så skulle jag beskriva mig själv, och inte i "jag"-format då.. Utan bara en beskrivning, netural och intressant. Det slutade med att jag kallade mig för entusiastisk tatueringsgroupie.

Hur fan gör man en beskrivning av sig själv utan att använda "jag"-formatet egentligen? Tips..?