Spoken word.

Det här inlägget är bara för att skriva av mig, orkar du inte läsa om mitt livs gråzon så hoppa över att läsa..


Jag är en jävligt blödig jävel, jag gråter lätt och jag gråter mycket. De få vänner jag har hoppas jag att jag får ha kvar livet ut. Dom är dom bästa. Och jag älskar dom. När något dåligt händer mina vänner blir jag helt knäckt..
Idag stod jag i duschen i över en timme och brottades med hela mitt känsloregister. Jag vill att mina vänner ska ha ett rosa liv och leva lyckliga, men tyvärr är det ju som dom säger, dåliga saker händer bra människor.
Jag blir så frustrerad när livets orättvisor drabbar någon jag bryr mig om..


Och sånt här sätter alltid igång mer hos mig. Jag tänker, vänder, vrider och ältar allt som jag lyckas tränga undan när det är bra. När jag gör det så är jag verkligen glad att ingen ser mig, jag skulle med största säkerhet få en direktbiljett till psykakuten. Min stackars sambo får stå ut med mina ilskeutbrott under tiden. Ibland har jag svårt att prata, det är inte ofta men när det händer så blir jag så fruktansvärt arg och frustrerad.
Jag antar att allting måste få spelas ut, förr eller senare.. Jag håller på och spelar nu, och det är jobbigt, men det går över.


Så, nu känns det lite lättare i tio minuter tills nästa utbrott kommer. Men det tar jag då...


Kommentarer
Postat av: Gäst

Hej, såg dig på gaddad! Var glad att din sambo står ut med dina ilskeutbrott, aggressioner, tankar so du vänder å vrider på, låt han lyssna på dem, det är vad jag hade önskat från min sambo iaf, hon ringer ambulansen! :(.... känns ungefär som att hon älskar mig ... så mycket! Ha det bra.. tänka är äldrig fel men vänd dom iny´te emot dig! Kram

2009-11-27 @ 01:16:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0