Ljuva livet is no more!

Jag har gått runt och tänkt på en sak som verkligen stör mig.

Och jag har tänkt färdigt nu, och jag tänker erkänna min rätt att gnälla över det.

Det är så fruktansvärt jobbigt att ha "vänner" som man inte har en susning om vart man har dom, när relationen känns konstlad och bara stel. Jag har mer än en sådan "vänner"-relation igång just nu, och jag orkar inte. Jag blir bara osäker och går runt och oroar mig för vad denne egentligen tycker o tänker.
Jag önskar, handen på stjärthalvan, att jag inte brydde mig ett uns, med det göööör jag, för jag är en bekräftelsetorsk, jag älskar att vara omtyckt. I do Ido, I really do..

Men jag ska fortsätta gå runt och vara osäker, för jag har inte stake nog att varken avsluta eller fråga rakt ut varför det är som det är, och jag antar att det ändå finns någon slags anledning till att jag försöker umgås med dessa människor. Righty...?

Någon mer som känner igen sig kanske..? Snälla.....?

Kommentarer
Postat av: Nadja

Då vi har haft frågan på tapeten mer än en gång, dig och mig emellan, så tar jag såklart "åt mig" av detta inlägget.



I vårt fall så måste jag faktiskt få påstå att du går och överanalyserar. Det finns ingen anledning till varför vi inte hörs så ofta eller varför "det är som det är". Mer än den jag gett dig minst 2 ggr tidigare; för mig ÄR det svårt att hålla en vänskap vid liv på 50 mils avstånd. Det är verkligen HELA sanningen. Dvs ingen som helst anledning att gå runt och vara osäker och våndas. Förstår hur jobbigt det kan vara och det blir även jobbigt för mig när jag vet att du nojjar. Så snälla, sluta med det.



Puss och kläm från Nadjalainen

2010-06-05 @ 16:08:35
URL: http://stickostock.blogspot.com
Postat av: Phin

Jag vet bara att jag är inne på din sida kl 03.19 på natten ich bra äv väl det skål då gamle vän!

2010-06-06 @ 03:20:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0