Bikt.
Det var tänkt att det skulle bli ett bra och extremt ärligt inlägg men jag kan inte vara så ärlig utan att låta gnällig och sympatisökande.
Men jag är trött.. jag är så himla trött på att vara den jag är, att vara sådan extrem känslomänniska, att bli så glad så jag gråter, att bli så ledsen att jag störtbölar, att bli så arg så mobilen går sönder, att bli så löjligt upprörd att jag ständigt tappar lusten till att gör något, att bli så irriterad att jag avslutar en vänner-relation på facebook (nä, det har inte hänt på riktigt.. men det lät kul).. Någon som känner igen sig? Möjligtvis någon gravid kvinna, men jag är inte gravid. Det är så här jämt, årets alla dagar. Och jag kan inte göra något åt det.
Oftast sker detta utan märkbar anledning också..
Bög.
Höpp, hörrni, det gick ändå! Nu ska vi bara se vad det blir för reaktioner på det hela, gravida kvinnor får dock inte instämma i min klagosång..
