Fylleångest?

Jag undrar varför jag fortsätter.
Jag kan inte dricka alkohol, min hjärna är starkt allergisk mot det. Även om jag uppför mig helt okej eller till och med bra under alkoholens inverkan så ligger jag med en fruktansvärd ångest dagen efter.

Jag vet att det är kemiskt, men det ändrar inte på det faktum att jag verkligen har en ångest som kan få vem som helst att bryta ihop. Och jag gör det, jag bryter ihop, varje gång jag upplever dagen efter.
Varför slutar jag inte bara dricka helt?

Jag var ut och käkade medeltida julbord på Sjätte Tunnan med kompisar, och vi hade det jättetrevligt. Verkligen. Jag njöt av sällskapet bestående av min kära sambo Peter, Svetlyo + kompisen Inna, Lilla My och lite senare anslöt en jobbarkompis och hennes roomie. Och igår var det enda jag kunde tänka på hur mycket de ogillar mig, hur jag uppförde mig, var det något jag kanske inte kom ihåg? ÅNGEST

Så, om någon har en bra teori om varför jag fortsätter dricka trots att detta händer varje gång, bring it on!


Kommentarer
Postat av: weropero

En dålig ovana, mao?

2009-12-14 @ 12:49:20
Postat av: milla

Tja shyrban kikade in på din blogg en vända :)

2009-12-15 @ 00:49:53
URL: http://millaochfiddesrese.blogg.se/
Postat av: hulken

Har en teori. Är man självkritisk och inte mår så jävla bra i sina egna skor i nyktert tillstånd så kanske det kan vara värt att må kuk och ha ännu mer ångest dagen efter om man bara för en kväll kan få slippa allt?

2009-12-15 @ 14:25:49
URL: http://jedii.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0